Varför dömande?

Något man får uppleva när man har häst är att de skadar sig eller blir sjuka. Vissa blir bra vissa får man kämpa länge med och ibland får man ge upp. Det sist nämnda känns tufft, har själva ÄN så länge inte behövt ta det beslutet men jag vet att det kommer någon gång.

Jag är en rätt så "kall" människa alltså jag kan vara känslig och visa känslor MEN jag tar inte ut något i förväg. Som till exempel Lalle han åkte ner till Helsingborg med över 41 graders feber han va så tröt så han kunde knappt stå därför fick han åka djurambulans ner.. Där nere fick jag lämna honom visste inte vad det var veterinären hemma trodde han skulle dö. Som sagt jag kände det var ingen mening att bryta i hop är han i Helsingborg står han under vård inget mer kan man göra. Lalle blev ju inte friskare av att jag står och bölar och är orolig!

Det jag blir besviken över är när folk resonerar "Men jag tror inte du känner så för du har ju fler hästar att rida och träns, tävla". Vänta nu lite visst man har sin häst för att kunna rida för min del är träning och tävling en stor del MEN inte den största. Viktigast för mig är att mina hästar är friska och sunda jag tycker jätte mycket om dom de är alla individer som skulle lämna ett stort tomrum om de försvann! Därför tycker jag det är väldigt dömande att tro att jag i princip inte har "de där" känslorna för mina hästar för att de är flera. Jag blir både sårad och ledsen på de som resonerar så, visst jag har flera men hade jag inte haft "de där" känslorna för mina killar hade jag då kämpat så mycket som jag gör med Curre?? Veterinären sa sist att många hade redan gett upp om de va i din situation. Visst men som sagt jag tycker jätte mycket om mina killar så jag vill kämpa för dom! Jag resonerar lite att har de inte ont av det så ska man försöka göra det man kan om man nu har skaffat dom annars behöver man inte ha häst. Jag vet inte hur mycket pengar jag lagt på Curre och kommer att lägga ännu mera då jag är övertygad om att han kommer att bli bra men det kommer att kosta men som sagt det är han värd.

Det var ingen som tyckte synd om mig när Curre blev skadad, han var ändå min bästa häst som var startklar 130. Ingen sa !stackars dig att Curre blev skadad" utan det var mer "Ja men du har ju flera". Visst nu var det en "fördel" för Lalle som fick visa framfötterna lite mer men kändes som ett oehört bakslag för mig så det var en bakslag då jag kämpat och tränat för att komma dit kände jag och då blev det att kämpa igen med Lalle som hade lite mer "emot" sig med sin höjd och att han blir lite spänd. I våras efter jag ridit omkull med Lalle var både han och Curre skadade då var man med Lalle på 120 helt plötsligt nere med Fjonte på 1 m återigen ingen tyckte synd om mig. " Då får ju Fjonte visa vad han kan" Ja jag håller med han fick visa vad han kunde och det gjorde han med. Alla saker har sin fördel och alla sin nackdel hade jag valt hade gärna alla fått vara fit for fight liksom :)

Men som sagt detta dömande med att bara för jag har fler gör det ju ingen om en eller två skadar sig för jag har andra att rida det är så fel fel fel och det gör mig väldigt irriterad och förbannad.

Tycker om alla mina killar på olika vis men alla skulle lämna ett stort tomrum efter sig!