"I en hoppklass med "vanlig" bedömning så är det ärligt talat inte alltid den bästa rundan som vinner, segraren kan ju faktiskt ha ridit illa och varit i bommarna så dom studsade men ändå låg kvar medans en sämre placerad ryttare kanske gjorde en ridmässigt riktigt bra runda och inte var i en enda bom. Här har segraren oftast inte lärt sig vad den måste göra bättre utan bara försökt rida så fort som möjligt och hur bra för hästens framtid är det? Hästhoppning är en speciell sport på det viset, att det inte alltid är den skickligaste ryttaren som vinner klassen."
Visst är det väl så?
Detta tycker jag är något man ser och hör ofta också..
"Eftersom 90 procent av alla fel på en tävling kommer ifrån ryttaren så är det ganska konstigt att så många fortfarande nästan uteslutande mest tränar hästarna.
När man som tränare frågar en elev vad som inte funkar är det dessutom nästan bara prat om att "min häst gör si eller så" eller "den har problem med det eller detta". Det är inte ofta man hör att "JAG har problem med det eller detta" eller "MITT problem är att JAG gör si eller så"
Ridhusen fylls allt för ofta med mängder av bommar och hinder, det hoppas serier och spetsar med för svåra avstånd och för höga höjder. Om hästen stannar, sopa till den! Om den river, höj lite till och låt den slå ut bommen så det känns!
Hur ofta ser vi en häst inne på banan som river för att den inte har hoppat tillräckligt många studs hemma och när tränar vi egentligen ryttaren i allt detta?!
Om vi verkligen tänker efter så hur sned är en treåring när vi rider in den? Hur många unghästar skenar till hindrena från början? Hur många hästar borde egentligen stå halta och överansträngda av att tävla lätta och medelsvåra klasser? Jag tror överlag att vi tillverkar problem.
Rätt lustigt att världsstjärnor som Ludger Beerbaum och co tränar på enklare övningar än de flesta amatörer men med 1000 gånger högre precision. Rätt lustigt är också att det är fult att ha fyra fel i 120cm men coolt att ha 12 fel eller mer i 140cm? Att en väl riden och samspelt runda i 120 fortfarande slår lägre än att knappt överleva 140. Varför ska det helt enkelt vara så svårt att göra det enkla bra istället för det svåra dåligt? "
Jag är en människa som gärna tar på mig för det hästarna gör även fast i en del fall det kanske inte är så MEN jag vill bli bättre. Kanske i söndags när Lalle red en oxer jag var kanske för snabb tillbaka med rumpan i sadeln?? Lalle är väldigt känslig när jag är på väg tillbaka i sadeln så släpper han ett bak, jag kanske var för tidigt?? Jag frågar mig det så JAG vill bli bättre som ryttare lära känna min häst ännu mera läsa av vad behöver han/hon mer eller mindre? Jag vill bli bättre som ryttare något jag mer behöver träna på är raka linjer. Då detta är något jag tycker är svårt för är det en rak linje och hindrena blir högre så är det 6 galoppsprång är det 6 inte 6,5 medans en linje som på en båge kan du rida på ett mer om du tar ut bågen det beror på lite hur du ligger. Jag märker detta speciellt då Lalle är liten en bra galopp och rida framåt med tryck och känna efter hur kom jag in på denna linjen hur rider jag. Givetvis har man alltid en plan A men måste även finnas en plan B .. Men som sagt något som ska tränas hemma är raka linjer va de jag hade problem med i Karlskrona på bägge två ska jag säga med kändes som jag låg helt perfekt men ändå någon decimeter för nåra liksom. I bland kan det vara underlagen som glider lite under hovarna i uppsprånget med men jag väljer att jag vill bli bättre och inte leta fel någon annan stans. Det är många som göra med felet letas på hästen att den hade en dålig dag jovisst men hade man själv också en dålig dag? Jag vill bli bättre och vill fundera på vad som hände vad blev fel hur kunde jag gjort det bättre...Problem är till för att lösas i bland tar det kortare tid och i bland längre :)
Hoppas Ni förstår mina funderingar och sådant :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar